.

Ibland känner jag mig så hjälplös. Ibland känns det som att jag inte duger till. Vad ska man göra när någon råkar ut för något så hemskt? Klappa den på axeln och säga "det löser sig"?
Detta är inget som löser sig, det kommer att följa henne som en mörk skugga resten av livet. Jag vill inte säga "stackars dig" för det är inte det hon behöver höra. Mina ord räcker inte till. Trots att jag lider med henne, så kan jag inte beskriva i ord vad jag känner. Jag vill finnas där, men det där gamla "jag finns här för dig om du behöver mig" är så uttjatat. Men det finns jag ju. Ibland finns det inget mer att göra än att stå vid sidan om och vänta.
Det här handlade inte om mig, men det var en av dom värsta sakerna jag varit med om. Jag var inte med om det, jag var inte drabbad, men jag var endå drabbad, emotionellt. Jag vill säga "jag förstår dig, jag förstår hur det känns", men jag förstår inte, jag förstår inte hur det känns!