.

Nu är det ingen paus längre, det är slut. Helt slut. Vi har inget förhållande längre. Jag är singel. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, för på ett sätt är det skönt eftersom jag slipper tänka på det nu. Men jag mår förjävligt för vi har haft så mycket roligt tillsammans och vi har varit så beroende av varandra att det kommer kännas helt fel nu när jag är ensam.

Ett år tillsammans. Han har ju lovat att ändras så många gånger, och det gör han i några veckor, men sen blir det samma visa igen. Jag orkar inte mer nu. Jag vill bara vara lycklig och slippa allt bråk och alla tårar. Jag tror att han trodde att jag var lycklig i det förhållandet, men det märkte alla andra att jag inte var. Det är klart att vi hade helt underbara stunder, men dom var få. Jag kände mig fängslad i min egen kropp, jag kunde inte slappna av, jag kunde inte vara mig själv. Det är först nu som jag har kunnat vara mig själv igen. Och det är jag glad för.

Han har bett mig att inte höra av mig till honom eftersom att han aldrig kommer att komma över mig om vi fortsätter att snacka eller ses. Det känns förjävligt, men jag vill göra allt för att göra det lättare för honom. Jag hade hoppats på att vi skulle fortsätta vara vänner, det var det han sa innan "du kommer alltid att finnas i mitt liv. Även om du hittar någon annan så kommer jag att vara din bästa vän", men det menade han tydligen inte.





Skriver kanske mer senare ikväll. Puss på er.