.

Känns så overkligt. Så tomt. Jag kan inte förstå det. Jag kan inte ringa min älskling och komma hem till honom när jag känner för det. Vi kan inte prata med varandra utan att det slutar i tårar. Det är hemskt.

Det värsta som finns är att veta att han mår dåligt utav detta. Jag vet inte vad jag ska göra för att han inte ska bli sårad. Jag har sagt att "det är inte slut, jag behöver bara ha lite tid för mig själv. Sedan vet jag inte hur det blir." Men han blir helt förstörd, och jag blir förstörd för att han blir det. Ibland önskar jag att han hatade mig och inte ville ha med mig att göra, så att det blev lättare för honom.

Det är så ovant att gå runt här hemma, jag har ingenting att göra. Allt jag gör påminner på något sätt om honom och jag vill bara glo i taket och stänga av alla tankar som går runt i mitt huvud. Om och om igen.

Jag har lånat en bok av Lilli, för att få tankarna på annat. "Bakom stängda dörrar", sann berättelse, hemsk. Den handlar om en flicka som blir våldtagen av sin pappa varje dag och tillslut blir gravid med hans barn. Det är så långt jag har kommit. Jag kanske borde valt en rolig bok, men jag fastnar mer för hemska böcker. Sånna som man blir helt inne i och inte kan lägga ner när man har börjat.

Sabina ringde Linda och frågade om vi ville med ut ikväll. Men jag orkar inte. Jag vill vara med mina närmsta och mysa och kolla på film och prata. Jag orkar inte träffa massa nytt folk och göra ett gott intryck. Inte idag. Jag hade nog suttit tyst i ett hörn och glott på golvet. Skulle inte kunna koncentrera mig på att lära känna nya människor.
Jag sätter mig med min bok ikväll igen. Med lite te och tända ljus. Jaja, jag ska ju endå upp i ottan imorgon och sitta barnvakt för grannarna.