.

Jag tror aldrig jag har känt mig så osynlig och utanför som jag gjorde igår kväll. Men jag var ju tvungen att ta mig dit eftersom det var Richards brors födelsedag. Varför känner jag mig alltid så deprimerad efter jag har vart på fest med Richards föräldrar, och deras kompisar?

Jag var tvungen att anstränga mig för att le och se pigg ut. Kändes helt onödigt att visa intresse när dom inte visar något intresse för mig. Trodde att vuxna ansträngde sig mer. Och snart ska jag dit igen, för att jag kunde ju inte tacka nej, direkt. Nästa gång blir det "drink kväll". Alla hushåll ska göra varsin drink och bjuda på. Så jag och Richard ska göra en tillsammans. Hoppas jag känner mig lite mer som hemma nästa gång. Hatar att känna mig som en outsider.

Jag såg Benjamin igår, den nya filmen asså. Om en kille (Brad Pitt) som föds som en 80 årig bäbis, och växer yngre. Han dör som en bäbis istället för som en gamling. Huuur bra som hellst, men sorglig. Den var skitromantisk och man började verkligen tänka om,  "är det här vad jag vill med mitt liv? är det såhär jag vill ha det?". Brad Pitt är ju så sjukt charmig också, blev ännu mer kär i honom efter denna filmen. Jävla Angelina.

Jag längtar till Spanien med mina älsklingar!