.

Min cell och jag.
Jag och min cell.

Jag känner mig så ensam trots att jag har folk runtom mig hela tiden. Trots att jag träffar en ny människa var tionde minut. Att vara utan min Richard är inte lätt. Att vara utan mina vänner inte lätt. Vem ska jag prata med? Jag kan inte gå fram till dom här människorna och berätta att jag saknar min Richard. Jag kan inte säga att jag har mensvärk.

Jag har iaf haft en bra dag. En dags njutande i solen med en bok i handen, en bra bok. "Det här är allt" heter den. Det var mitt jobb idag. Sitta i en kiosk och läsa en bok. Sälja någon korv då och då.
8 timmars lön. 8 timmars slappande i solen. 8 timmars ledighet.

Efter "arbete" blev det slappa, ännu mer. Jag tog en powernap. Sedan blev det en film med cheferna. Nu längtar jag bara tills axel och nicholas kommer hit. Det kommer att liva upp det lite. Förresten, Linda och Lilli, jag kommer hem nu på söndag. Blev mindre arbete än tänkt.


nu, tillbaka i "min" cell, "mitt" rum, "min" säng.
vi hörs.